En pytteliten sak

Jag brukar säga att det finns en Nemi för varje tillfälle. Och det gör det. Det här tillfället är höst. Jag tycker verkligen om årstiden. Jag känner mig mer harmonisk och handlingskraftig när det är mörkt. Det är trevligare att vara hemma. Det luktar så gott ute. Det är fint med alla färger på träden. Det är så skönt att äntligen få ha riktiga kläder på sig. Osv osv.

Men ändå finns det något där som gör att jag inte kan njuta fullt ut. För det är nämligen inte okej att tycka om hösten.

Man borde tycka att det är kallt, det gör jag inte (de kläder jag väljer att ha på mig är tillräckligt varma). Man borde tycka att det är blött, och det stämmer väl förvisso men jag använder inte sandalarer på hösten (vattentäta skor borde vara just vattentäta). Man borde tycka det är för mörkt, jag upplever inte problemet (verkar ha haft turen att inte påverkas av detta). Man borde tycka att det är för långt till våren (ungefär lika långt som det är till hösten på våren). Man borde också tycka att det är okej att gnälla och vara allmänt otrevlig i sex månader och dessutom ha en giltig anledning att vara det (inte okej!).

Mer Kate

Jag har dykt rätt in i en guldgruva för mig som gärna fördjupar mig bortom själva läsandet av böcker. Guardian Book Club har flera böcker som jag har läst eller kommer att läsa bland sina bokklubbsböcker och jag kommer helt klart att utnyttja detta till fullo.

Jag tjatar ju en del om Kate Atkinson här fast jag hittills bara lyckats läsa tre av hennes böcker, varav jag bara älskat en av dem, I muséets dolda vrår, eller Behind the scenes at the museum som den heter på engelska. I skrivande stund sitter jag och lyssnar på ett samtal mellan Guardians John Mullan och författaren själv om just denna bok. Jag har också möjligheten att läsa på om hur författaren behandlar teman som döden, familjen och ursprung. Jag tror inte ni förstår hur mycket jag ser fram emot det här!

Filter

Jag tillägnar mitt 500 inlägg till magasinet i mitt liv. Om det inte framgick i det tidigare inlägget är det här en sjukt bra tidning. Jag blir glad varje gång den kommer med posten och trots att den bara ges ut varannan månad gör det inget för det finns så mycket att läsa att den räcker länge!

Och det är den perfekta blandningen. Det här numret har bland annat långa artiklar om Annika Norlin och om samer och jeanstillverkning. Det finns kortare artiklar om allt från Christer Fuglesang till surdeg, amputationer och Sverker Olofsson. I tidigare nummer har vi läst om Bingo Rimér, utfiskningen av djuphaven, kyrkostölderna längs Norrlandskusten och ett riktigt bra reportage om kocken Marcus Samuelsson.

In defense of Twihards

Det är mycket Twilight nu, men det är ju säsong...

Det är för många väldigt upprörande det här med stora skaror tjejer i alla åldrar och varianter som har ett stort intresse och gärna visar upp det. Särskilt när det gäller Twilight. Men varför. Jag tyckte den här artikeln var ganska intressant på temat.

"Gather several thousand screaming, grease-painted New Englanders in a stadium and what do you have? A Patriots game. Pitch a couple dozen tents outside an Apple store and what do we call it? A strikingly common upper-middle class affliction characterized by enthusiastic gadget consumption. Play Xbox until your eyes bleed and who are you? An American teenager. Now raise your hand if you lost sleep hitting refresh on FiveThirtyEight during the last presidential election or could be witnessed pumping your fist in the air in a pub before noon at any point in the last two weeks. I thought so."

Tvärvetenskap

Det här var faktiskt en väldigt intressant artikel som behandlar ämnet psykiska sjukdomar hos fiktiva figurer. Kan det kanske vara så att Edward har Wilsons sjukdom och har Scarlett O'Hara en narcissistisk personlighetsstörning?

Nemi och Twilight

Nemi är min favoritserie. Jag har den som startsida på datorn på jobbet så jag kan läsa den varje dag. Såhär ställer sig Nemi till Twilight:

Selma

Läs såhär i nobeltider Selma Lagerlöfs nobeltal. Det räcker med att göra det för att förstå varför hon fick priset.

Var det inte såhär det började för oss alla?

Bilden är från Twilight Swedens julkalender idag. Om bilden syns dåligt, klicka här eller på bilden.

Austenbook

Hos Fröken Nina hittade jag Austenbook. Hon hittade den i sin tur hos Petra. Väldigt underhållande :) Ledsen för den dåliga bildkvalitén, kolla länken för en längre News Feed!

George Orwells dagbok

George Orwell, eller Eric Arthur Blair som han egentligen heter var en författare som vi studerade extra på gymnasiet. 1984 är en väldigt fascinerande bok och man undrar ofta hur författaren tänkte.

Det är en oerhört smart idé att publicera Orwells gamla dagboksinlägg på exakt samma dag som han skrev dem, bara 70 år senare och i bloggform. Varje dag han skrev ett dagboksinlägg kommer det alltså ett nytt blogginlägg. Det blir ju nästan som att leva med honom på hans tid. Jag ser mycket fram emot detta!

Följ honom här!

Roman

Jag tycker att det är roligt att lära mig saker. Jag vill gärna veta varför orter heter som de gör eller varför orden betyder just det de gör. Just nu vill jag helst veta varför länders flaggor ser ut som de gör.

Just det där med orden får jag lära mig lite om varje morgon när jag får ett mail från www.omettord.se. Imorse såg det ut såhär:

Roman

Fredag 18 maj 2007.

En roman är en längre berättelse på prosa. Den är oftast längre än en novell, indelad i kapitel och berättar en påhittad historia kring en eller flera huvudpersoner.

Längre berättelser har funnit länge, men romanen som vi känner den kom till först på 1500-talet. Många menar att den första riktiga romanen var Don Quijote.

Men varför heter det roman? Jo, ursprungligen menade man en berättelse som var skriven på romanskt folkspråk - i motsats till latin. Ordet bildades i vulgärlatinet och färdades till oss via franskan i början av 1700-talet.