En pytteliten sak
Jag brukar säga att det finns en Nemi för varje tillfälle. Och det gör det. Det här tillfället är höst. Jag tycker verkligen om årstiden. Jag känner mig mer harmonisk och handlingskraftig när det är mörkt. Det är trevligare att vara hemma. Det luktar så gott ute. Det är fint med alla färger på träden. Det är så skönt att äntligen få ha riktiga kläder på sig. Osv osv.
Men ändå finns det något där som gör att jag inte kan njuta fullt ut. För det är nämligen inte okej att tycka om hösten.
Man borde tycka att det är kallt, det gör jag inte (de kläder jag väljer att ha på mig är tillräckligt varma). Man borde tycka att det är blött, och det stämmer väl förvisso men jag använder inte sandalarer på hösten (vattentäta skor borde vara just vattentäta). Man borde tycka det är för mörkt, jag upplever inte problemet (verkar ha haft turen att inte påverkas av detta). Man borde tycka att det är för långt till våren (ungefär lika långt som det är till hösten på våren). Man borde också tycka att det är okej att gnälla och vara allmänt otrevlig i sex månader och dessutom ha en giltig anledning att vara det (inte okej!).
2 kommentarer:
Jag brukade vara naeutral till hösten under min uppväxt - den var en årstid bland andra.
Sedan blev jag vuxen, och lärde mig så småningom att jag inte håller på att bli allvarligt deprimerad i mitten av oktober varje år, utan att det bara är bristen på dagsljus som får mig att bli skör och känslig.
Så nej, jag tycker inte om hösten. Jag tycker om färgerna i början av hösten, och jag kan tycka om stillheten i naturen. Men jag tycker verkligen inte om det som mörkret gör med mig, sedan må det vara hur mysigt som helst med tända ljus.
Jag drar en lycklig lättnadens suck när början av februari randas med lite mera normala dagsljusmängder igen.
Sedan ett par dagar tillbaka äter jag rosenrot i tablettform, så vi får se om det här blir en lite mera harmonisk höst och vinter.
Det jag menar är inte att man måste tycka hösten är bra, alla har ju olika preferenser liksom. Men det jag inte orkar med är det konstanta gnället hela tiden som vissa tycker är berättigat bara för att den delen av året som alltid är mörk och kall i Sverige råkade vara det i år också. Själv har jag mina största depressioner på hösten, men påpekar inte varje dag för varje människa hur jobbigt jag tycker det är när ljuset kommer tillbaka för det.
Precis som du nu gjort tycker jag att man får försöka göra det bästa av en situation man inte trivs i. Det känns lite onödigt att lägga så mycket negativ energi på något som inte går att förändra och dessutom kommer återkomma år efter år.
Skicka en kommentar