Sommar i p1

Ni har väl sett att Jo Nesbø ska sommarprata i år? Det finns många andra jag också vill höra, men det här är nog favoriten!

Mer Kate

Jag har dykt rätt in i en guldgruva för mig som gärna fördjupar mig bortom själva läsandet av böcker. Guardian Book Club har flera böcker som jag har läst eller kommer att läsa bland sina bokklubbsböcker och jag kommer helt klart att utnyttja detta till fullo.

Jag tjatar ju en del om Kate Atkinson här fast jag hittills bara lyckats läsa tre av hennes böcker, varav jag bara älskat en av dem, I muséets dolda vrår, eller Behind the scenes at the museum som den heter på engelska. I skrivande stund sitter jag och lyssnar på ett samtal mellan Guardians John Mullan och författaren själv om just denna bok. Jag har också möjligheten att läsa på om hur författaren behandlar teman som döden, familjen och ursprung. Jag tror inte ni förstår hur mycket jag ser fram emot det här!

Kulturradion Klassikern

Jag har lite smått hittat tillbaka till radion. Den kommersiella radion lyssnade jag ganska länge på innan jag tröttnade, men den statliga radion har ointresserat mig under en lång tid. Bland annat skrev jag en gång ett inlägg om hur obegripligt det var att man lade pengar på den sortens humor som presenteras i bland annat P3. Det tycker jag fortfarande, men nu har jag insett att det faktiskt finns bra program på dessa kanaler. Jag är ett stort fan av podradio och lyssnar väldigt sällan på radio live. Det händer i princip bara efter tio på kvällarna under sommaren när jag brukar lyssna på sommarpratet.

Idag ramlade jag dock över Kulturradons Klassiker och har legat och lyssnat på ett par avsnitt. De är lagom korta och ganska informativt underhållande. Ser fram emot att få se vad jag eventuellt mer kan hitta!

Janis Joplin

Gentlemen prefer blondes

Häxan och lejonet

Blonde - Joyce Carol Oates

De tjocka böckerna är vanligtvis de bästa böckerna i min bokhylla. Jag brukar tycka att man inte hinner med det som är viktigt i de allt för tunna och därför är det de tjocka som jag drar mig till.

Men när det gäller Blonde har jag haft det lite jobbigt. Jag har hållit på hela sommaren och trots att jag tycker Marilyn Monroe var en otroligt fascinerande person hinner jag bli less på henne. Oates är ju inte känd för att spara på orden och även om jag tycker att det här är en väldigt bra bok och att det bara spenderas i genomsnitt 24 sidor per levnadsår drunknar Marilyn i all text om regissörers filosofiska funderingar eller utvikningar om allt möjligt som jag inte är intresserad av.

Och okej, jag förstår grejen. Det ska kännas äkta och det ska vara på riktigt, med vardag och allt som är fult. Det är inte bara glitter och glamour och det finns en annan sida av Norma Jeane Baker som de flesta inte har så stor koll på. Och det kanske är det som är problemet. Trots att inget i boken ska betraktas som fakta enligt författaren är det ändå så man ser det. Och det jag ser är en person jag har så svårt för. Ett våp som är osäker på sig själv och bara ser sitt värde när hon får uppskattning för den roll hon spelar. Och antagligen är det det som blir fascinerande. Att hon är en så labil person när hon är sig själv och levererar stort när hon gör sitt jobb.

Ett sätt att motivera läsandet har varit att läsa på så mycket som möjligt på sidan om. Kulturradion:Bokcirkeln har till exempel sporrat mig att läsa vidare till nästa del i boken. Då har jag nämligen belönat mig själv med att lyssna på ett avsnitt från bokcirkelserien när Åsa Linderborg, Jan Guillou och Carin Mannheimer läst Blonde. Mycket roligt att höra författare diskutera tekniska grepp och teman.

Jag brukar ofta sitta och titta igenom bilder från LIFE Magazine och där finns det självklart massor med Marilyn-bilder. Det är extra roligt eftersom många av dem omnämns i boken.

Dessutom har jag passat på att se Gentlemen prefer blondes och att lyssna på Spotify. Jag tror att det här kan räcka för att jag ska ta mig igenom sidorna 712-862. Sen blir det något som går fort att läsa efter det!

Sommar i P1

Nu tycker jag är ett bra tillfälle att tillkännage årets Sommarvärdar, men nejdå... 3 juni klockan 1300 blir det. Jag som har tråkigt nu! Jag vill skriva en lista över vilka jag ska lyssna på nu!

P3

Det här är något jag aldrig har förstått och antagligen aldrig kommer att förstå. Jag kommer därför att skriva det här och sen ska jag försöka sluta gnälla och inte utsätta mig själv för eländet igen.

Om det finns någonting som mer än annat får mig att inte vilja betala tv-licens är det P3. Jag kan inte förstå hur man överhuvudtaget kan överväga att lägga pengar på vad som sänds ut i etern därifrån. Det kan mycket väl vara så att jag har en himla otur med programmen jag är tvungen att lyssna på, eftersom ALLA andra verkar älska den här kanalen. Men det jag hör gör att jag älskar reklamkanalernas självupprepande topplistor och hysteriska jinglar...

Människor säger till mig att P3 är den BÄSTA radiokanalen för att det är så mycket bra musik ( tveksamt...) och att det är roliga och intressanta program (omöjligt!). Det är humorprogram på humorprogram med tråkiga programledare som improviserar fram sketcher utan mening eller den minsta antydan till att få mig att skratta. Idag handlade det bland annat om flatlöss och en thailändska som plockar bär i sverige. Skitkul... Alternativet till detta är att det sitter ett antal människor och diskuterar frågor som det känns som att de valt för att det ska vara en utmaningen att kunna klämma ut något överhuvudtaget ur det snustorra ämnet. Jag fattar inte!

Antagligen kommer ni inte att hålla med mig och oftast brukar reaktionen på det vara att den man inte håller med (jag i det här fallet) är för dum för att inse storheten i det hela. Och det är väl ungefär det jag har försökt komma fram till med det här... Jag är alldeles för ointelligent för att förstå när det är roligt att det ringer i en telefon och det automatiskt betyder att personen i den svarande änden har flatlöss.