Den vidunderliga kärlekens historia - Carl-Johan Vallgren

Jag tyckte om Den vidunderliga kärlekens historia. Mycket också. Men på ett ganska stillsamt sätt. Jag är faktiskt fruktansvärt imponerad av Carl-Johan Vallgren som författare. Efter bara några sidor förstod jag exakt varför han fick Augustpriset 2002. Berättandet känns på en nivå som jag inte associerar med svenska författare, iallafall inte svenska nutida författare.

Däremot kan han ibland vara lite för utsvävande och detaljrik för att man ska orka läsa varenda ord. Men jag tror också att det är alla dessa detaljer som bygger historien. Där berättelsenes huvudperson saknar ett sinne och varseblir genom att lägga märke till detaljer skulle historien inte varit densamma om vi inte upplevde den på hans sätt.

Den vidunderliga påminner på väldigt många sätt om en av mina absoluta favoritböcker, Parfymen. Det handlar om en speciell man med en speciell egenskap. Grenouille har ett fenomenalt luktsinne, Hercule kan kommunicera via andras medvetande. Båda reser land och rike runt och båda gör det i sökandet efter det ouppnåbara. Av de två tror jag Parfymen drar det längsta strået, men Den vidunerliga kärlekens historia kommer upp i nästan samma klass!