Snömannen - Jo Nesbø

Fy satan vad spännande Snömannen var! Jag har inte läst något av Jo Nesbø tidigare, men när jag fick ett recensionsex av ovan nämnda titel tyckte jag det var värt att prova. Och som det var det! Jag har sträckläst de senaste dagarna och haft rusande puls nästan hela tiden. Det har varit svårt att lägga ifrån sig boken eftersom man vet att snart kommer det att komma en ny spännande vändning. Samtidigt är man lite rädd för att se vad det kommer att stå på nästa sida...

Jag har ju läst på bloggar och i tidningar om vilken skicklig författare Jo Nesbø är och jag är böjd att hålla med. Det är en otroligt väl sammansatt bladvändare han har skrivit samtidigt som historien är unik och inte förutsägbar som andra kriminalhistorier kan vara. Ibland kan jag tycka att han anstränger sig lite för mycket för att villa bort såväl offer och poliser som läsare, men faktum är att det hela tiden lämnas ledtrådar som är tillräckliga för att förstå hur allting hänger ihop i slutändan.

Det var inte förrän jag börjat läsa Snömannen som jag insåg att den här sortens historier verkligen tilltalar mig. Inte för att jag på något sätt blir underhållen av seriemördare som vanligtvis är otroligt grymma. Utan för att det fascinerar mig vad som rör sig i människors huvuden som på ytan kan verka helt normala. På vilka grunder dessa människor rättfärdiga sitt betende och tycker att de har rätt att bestämma över andras liv utifrån sina egna referenspunkter.

Jag bröt mot min egen regel om att alltid läsa den första boken i en serie först. Det här den sjunde och senast utkomna boken om kommissarie Harry Hole och jag är faktiskt glad att jag frångick principerna eftersom jag antagligen aldrig annars valt att prova på Nesbø. Nu har jag ytterligare sex böcker om Harry att läsa när jag är på sträckläsarhumör.