Snö - Orhan Pamuk

Äntligen har jag lyckats ta mig igenom den här! Det har varit frukansvärt jobbigt och det har tagit väldigt lång tid... Jag började i november och slutade igår... Jag känner mig ganska dålig, men jag skyller på c-uppsatsskrivande och läsning av andra böcker under tiden. Det är antagligen inte just bokens fel att det har tagit så lång tid utan mer att jag har hållit på med andra saker som gjort att jag inte varit sugen på att läsa en ganska tung politisk bok.

I vilket fall som helst stod det klart redan efter de första meningarna att det här var en jättebra författare jag läste, språket tycker jag var väldigt passande till handlingen och det bidrog också med den rätta stämningen. Jag förstår absolut varför Orhan Pamuk fick nobelpriset. Däremot hade jag som sagt lite problem med handlingen. Jag kan inte säga att Turkiet är ett av mina specialområden och med största sannolikhet hade jag uppskattat Snö mer om jag hade haft bättre koll på politiken, religionen och våldsutövningen i området. Nu kändes det mer som att jag missade nånting och bara var tvungen att ta mig igenom sida för sida utan att riktigt fatta poängen. Jag tycker han krånglar till det lite väl mycket, men jag känner mig inte heller särskilt mottaglig för någon djupare litteraturanalys, för utan tvekan finns det en djupare mening med berättelsen. Det kanske är jag som är dum, men jag tror ändå att en publik som inte är insatt i ämnet kan ha svårigheter med att läsa budskapet mellan raderna.

Jag tänker förhoppningsvis börja läsa den andra Orhan Pamuk-boken i min bokhylla om ett tag och hoppas där på en lite lättsammare läsning med samma härliga språk.

Läs ett utdrag ur Snö

Beställ:

Bild: Bokfynd