Inte bara tröttnade jag på att läsa andras inlägg, jag tröttnade också på att skriva mina egna. Men jag ger det ett försök till. Det blir ju trots allt 30 dagar, om än inte 30 dagar precis i rad.
Gud vad det hajpades om Bitterfittan. Nästan så man kunnat tro att det var något oerhört nytt och banbrytande. Jag vägrade läsa till en början och gav med mig när tillräckligt många personer rekommenderat att jag faktiskt ändå borde.
Nej jag tror inte det... Från början ville jag inte läsa den för att den fick så himla mycket uppmärksamhet och det kändes inte riktigt som min stil. Jag ville inte läsa den bara för att alla andra gjorde det. Men sen fick jag rådet av en vän att göra det. Men nej.... Jag tyckte inte om den...
Det är absolut viktiga frågor hon tar upp i boken. Det finns en strukturell (förtryck vill jag inte säga) ordning i samhället som både män och kvinnor anpassar sig efter. Men jag tycker inte om att hon generaliserar det till alla kvinnor. Jag orkar inte ta just den här diskussionen just nu. Men jag håller inte med helt enkelt. Det stämmer på vissa att de automatiskt ges dubbelarbete och helhetsansvar för hemmet och förhållandet, men det stämmer inte på alla.
Jag tror att jag också stör mig på sättet hon skriver. Historien är ju väldigt tråkig, men den sätts i sammanhang av att det verkar som att hon skriver ur sig sina synpunkter från ett eget perspektiv, men sen har hon gömt dem i en fiktiv person. Nej det funkar inte alls för mig...
Och med allt detta vill jag självklart inte på något sätt förringa ojämlikheten som existerar mellan män och kvinnor. Men mycket av det som tas upp i Bitterfittan är redan självklart och det framställs inte på ett sätt som ger mig nya insikter. Tråkigt och generaliserande var det.
