Blonde - Joyce Carol Oates
De tjocka böckerna är vanligtvis de bästa böckerna i min bokhylla. Jag brukar tycka att man inte hinner med det som är viktigt i de allt för tunna och därför är det de tjocka som jag drar mig till.
Men när det gäller Blonde har jag haft det lite jobbigt. Jag har hållit på hela sommaren och trots att jag tycker Marilyn Monroe var en otroligt fascinerande person hinner jag bli less på henne. Oates är ju inte känd för att spara på orden och även om jag tycker att det här är en väldigt bra bok och att det bara spenderas i genomsnitt 24 sidor per levnadsår drunknar Marilyn i all text om regissörers filosofiska funderingar eller utvikningar om allt möjligt som jag inte är intresserad av.
Och okej, jag förstår grejen. Det ska kännas äkta och det ska vara på riktigt, med vardag och allt som är fult. Det är inte bara glitter och glamour och det finns en annan sida av Norma Jeane Baker som de flesta inte har så stor koll på. Och det kanske är det som är problemet. Trots att inget i boken ska betraktas som fakta enligt författaren är det ändå så man ser det. Och det jag ser är en person jag har så svårt för. Ett våp som är osäker på sig själv och bara ser sitt värde när hon får uppskattning för den roll hon spelar. Och antagligen är det det som blir fascinerande. Att hon är en så labil person när hon är sig själv och levererar stort när hon gör sitt jobb.
Ett sätt att motivera läsandet har varit att läsa på så mycket som möjligt på sidan om. Kulturradion:Bokcirkeln har till exempel sporrat mig att läsa vidare till nästa del i boken. Då har jag nämligen belönat mig själv med att lyssna på ett avsnitt från bokcirkelserien när Åsa Linderborg, Jan Guillou och Carin Mannheimer läst Blonde. Mycket roligt att höra författare diskutera tekniska grepp och teman.
Jag brukar ofta sitta och titta igenom bilder från LIFE Magazine och där finns det självklart massor med Marilyn-bilder. Det är extra roligt eftersom många av dem omnämns i boken.
Dessutom har jag passat på att se Gentlemen prefer blondes och att lyssna på Spotify. Jag tror att det här kan räcka för att jag ska ta mig igenom sidorna 712-862. Sen blir det något som går fort att läsa efter det!
6 kommentarer:
Åh, hörde lite av bokcirkeln på radion igår och tänkte verkligen att jag gärna hade läst boken samtidigt.
Jag lyckas inte heller komma igenom den, vet egentligen inte varför (kanske de f-bannat små bokstäverna).
Ja Blonde är en verkligt omfångsrik bok. Jag läste den ju i samband med bokcirkeln på radion och det hjälpte verkligen mig att komma igenom den. Men jag tror att jag kommer att se den som årets läsupplevelse om det inte händer nåt oväntat på bokfronten i höst vill säga!
hej igen!
Jag tror att vi uppfattat boken olika, jag såg inte Marilyn enbart som ett våp utan som en utnyttjad tjej som spelade på sin våpighet.
Dessutom kom jag fram till att Oates inte ville skriva bara om Monroe utan en samtidsroman om hur filmvärldens kvinnobild växte fram. Och jag tycker att hon verkligen lyckades där.
men jag kan ärligt säga att utan hjälp av bokcirkelns tre författare hade jag knappast tagit mig igenom den......
Violen: Jo, den kommer ligga i topp hos mig med! Det är en väldigt bra bok. Och du har rätt i att hon blir utnyttjad, men hon accepterar också att bli det på något plan och jag tror att det är det som stör mig mest.
Hur jag uppfattar henne är ju egentligen inget jag kan använda för att bedöma boken i sig, för den tycker jag ju är mycket bra! Mitt största problem med boken i sig är ju som sagt dess ymniga ordflöde och trots att jag håller med dig (här med :) om att miljön hon lever i är en stor del av berättelsen skulle jag vilja stryka de delar som känns mest irrelevanta.
Bokcirkeln har varit jätterolig! Som tur är har jag ytterligare en oläst bok som det har pratats om så jag planerar att lägga upp det läsandet på samma sätt!
Oates använder ju ömsom massor med ord, ömsom mycket sparsmakat med ord.
Jag har just börjat läsa Dödgrävarens dotter och det är flera sidor bara om hur en man följer efter en kvinna...lite tröttsamt men samtidigt kan jag känna att alla ord ändå behövs. Så var det även i Blonde, jag läste alla ord och det behövdes för själva läsupplevelsen.
Jag funderar på Buddenbrokks i bokcirkelarkivet i höst om det inte kommer nån ny spännande bok förstås.......
Skicka en kommentar