The Tempest

Nej, inget Shakespeare här... Men storm är det ute iallafall!

Jag som redan från början är fruktansvärt omotiverad till att förklara vad time/space compression har för politiska, ekonomiska och sociala konsekvenser på samhället eller vad det tre-skiktade systemet av koncentriska ringar innebär klarar inte av att koncentrera mig bättre när det stormar utanför fönstret. Jag hör till de människor som älskar oväder. Bara jag slipper vara ute i det... Jag får den där känslan i bröstet som gör mig rastlös men glad. Tyvärr pluggar jag inte bättre för det...

Egentligen ljög jag däruppe. Jag vill visst vara ute i ovädret. Men helst ska det då vara på Rönnskärs östra udde där det bara finns sten och saltvattnet stänker runtomkring. Jag kan också tänka mig en kuling, ihopkrupen med en filt och bra bok och eld i kaminen i stugan på samma ö. Just idag befinner jag mig en, eller två eller kanske till och med tre kilometer från det närmaste stormande havet och har ingen lust eller tid att ta mig ut till det...

Det åskade här imorse också, jag märkte det inte, men de sa det på vädret iallafall. Längtar fruktansvärt mycket till sommar och stuga nu!