Det är tur att det går fort att läsa den här tegelstenen av Haruki Murakami. Om inte hade jag snabbt blivit lika galen alternativt apatisk som huvudpersonen själv borde inse att han är...
Jag utgår ifrån att det här ska vara bra, men jag har faktiskt lite svårt att ta till mig den. Iofs är angreppssättet inte det allra lättaste och det borde jag kanske vetat om jag läst baksidan. Men jag gör ju inte sånt. Det förstör så mycket av bokupplevelsen att läsa vad den handlar om. Jag vill ju bilda mina egna uppfattningar om vilka händelser och teman som är viktiga.
I efterhand kan jag dock erkänna att det kanske vore bra att jag läst baksidan innan jag skickade iväg Fågeln till
min hemliga bokvän. Där någonstans borde jag insett att man kanske inte kan ge bort vad som helst till människor man inte känner...
Iallafall, konstig och tjock bok. Jag tyckte bättre om den på slutet, ibland kändes det ganska intressant och helt okej. Jag tyckte heller aldrig illa om boken, men om en handling vanligtvis går från A till B, eller iallafall från A till C i hyfsat raka led är det här A till N till Ö på en gång med en massa 1:or, 4:or, &, @ och andra konstiga tecken på samma gång. Det känns som att man aldrig tar sig framåt och det kan bli lite tjatigt när alla personer som nämns i handlingen ska tillåtas berätta hela sina egna livshistorier....
Jag har som ni märker svårt att bestämma mig och jag tror att om jag fått läsa den här i en mer ordnad form med uppföljningsfrågor och djupare analys skulle jag kunnat uppskatta den mycket mer! Den får stå till sig ett ta i bokhyllan så får vi se om jag vågar mig på något annat av Murakami i framtiden...
Attans, jag som efter en och en halv bok konstaterade att Murakami inte var något för mig och lade ner Norwegian Wood outläst måste nu plocka upp den igen eftersom den blir film. Inget kan få mig att läsa en bok jag inte är sugen på på samma sätt som nyheten att just den boken blir film. Premiär i Japan i december, jag har alltså lite tid på mig.
